Infrastrukturen som avgör om din AI-satsning bär eller brister

Øystein Snekkerlien, mångårig cybersäkerhetsexpert på GlobalConnect, beskriver ett stort spann i hur långt företag i Norden har kommit i sin AI-implementation:

– En del ligger fortfarande i startgroparna. Andra låter redan AI-agenter utföra arbetsuppgifter självständigt. Och vissa verksamheter fokuserar snarare på hur de kan begränsa AI-användning bland medarbetarna.

AI-utvecklingens kostnader påverkar dock alla företag, oavsett inställning och färdplan, poängterar han. Antingen direkt genom ökat behov av datalagring, exempelvis för den som bygger egna AI-modeller, eller indirekt genom att priserna på allt från el till hårdvara drivs upp av den stigande efterfrågan. Samtidigt finns en investering som lätt hamnar i skymundan: infrastrukturen som ska bära det hela.

Nya sårbarheter när AI-agenterna blir en del av personalstyrkan

Fungerande nätverksuppkoppling är förstås redan helt centralt för de flesta verksamheter. Men den ökande användningen av AI-agenter belastar infrastrukturen på ett helt annat sätt än mänskliga medarbetare, påpekar Øystein:

– Till skillnad från en mänsklig medarbetare kan en AI-agent söka igenom hundratals, kanske tusentals webbplatser på bara några sekunder för att samla in och analysera information. Det ställer helt andra krav på bandbredd och responstider i nätverket.
br> Samtidigt medför AI-agenter en ny typ av sårbarhet:

– När ditt företag överlåter uppgifter till agentisk AI så har du i praktiken medarbetare som sitter ute på ett datacenter. Om du då tappar förbindelsen till datacentret så tappar du dina medarbetare den dagen. Ungefär som om dina mänskliga nyckelanställda skulle sitta på samma buss, och den råkar ut för en olycka så att alla hamnar på sjukhus samtidigt, förklarar Øystein.

Verklig redundans kräver fysisk separation (inte bara fler leverantörer)

För att minska risken att uppkopplingen går ner tillämpar allt fler företag en multi-homed-approach, med internetanslutning från två olika leverantörer. Tanken är att om central utrustning hos den ena leverantören går ner så kommer den andra anslutningen fortfarande att fungera.

Øystein påpekar dock att separata leverantörer i sig inte garanterar verklig redundans:

– Det ger logisk redundans till en viss nivå. Men det är lätt att glömma den fysiska aspekten. Båda leverantörernas fiberkablar kan mycket väl ligga i samma rör under marken. Om röret kapas, till exempel av en grävmaskin i ett byggprojekt, så tappar du anslutningen helt. Innan du investerar i nätverksredundans behöver du därför säkerställa att fiberkablarna är nedgrävda med tillräckligt stort avstånd.

Så hjälper lagstiftningen dig som IT-chef att äska resurser

Investerar företag i Norden tillräckligt i sin digitala infrastruktur idag för att kunna skala i takt med de växande kraven på stabil uppkoppling? Precis som när det gäller AI-implementationen är spannet stort mellan olika verksamheter, enligt Øystein:

– Vissa har en långsiktig strategi på flera års sikt. De ser att de kan skapa konkurrensfördelar genom att lägga sig i framkant och har de finansiella förutsättningarna att satsa. I branscher med mindre vinstmarginaler är man ofta mer reaktiv, och gör inte investeringar förrän det verkligen är nödvändigt. Antingen för att ens befintliga upplägg inte fungerar längre eller på grund av skärpta lagkrav.

EU-direktiv som NIS2 och DORA kan i praktiken fungera som en hävstång för IT-chefer som behöver kämpa internt för att öka sin budget, förklarar han:

– Infrastruktur och tillgänglighet är inte core business, utan ses som en ren utgift inom företagen. Direktiven har införts just för att tvinga fram satsningar på resiliens, redundans och cybersäkerhet som marknaden annars inte skulle prioritera.